Isle of Islay
Har tillbringat några dagar i Skottland med klanen Karlsson. Whisky i huvudrollen, förstås. Flyg till Glasgow i torsdags (don’t get me started on Ryan Air), och hyrbil upp längs kusten till Inverary. Sedan tog vi tidiga morgonfärjan från Kennacraig till Port Ellen och hängde på låset hos Laphroaig.
Rundtur och provsmakning. Laphroaigs 15-åriga har nyss utgått i sortimentet och betingar vid det här laget ett ganska högt pris. Brorsan sitter på ett par flaskor och kan skatta sig lycklig. Å andra sidan har jag själv inte samma samlar-relation till whisky, utan nöjer mig med att dricka den. Den 15-åriga har ersatts av en 18-årig som är riktigt bra, och jag kan även rekommendera Quarter Casken, som legat på mindre fat och fått en lite annan karaktär än den traditionella 10-åriga.
Stopp på independent-destilleriet Kilochman där anfadern har en tunna som han förstås vile hälsa på. Ett ungt destilleri, inte olikt svenska Mackmyra, som ännu inte hunnit släppa någon fullfjädrad whisky. Men den treåriga som finns verkar lovande.
Dagen därpå så ett stopp på Bowmore och provning av deras betydligt bredare sortiment. Lite mer av en standardiserad smak, len och lätt att tycka om men utan att sticka ut. Givetvis är de äldre lagringarna riktigt bra.
Hann med skvättar av öns övriga aktiva destillerier; exempelvis Bruichladdichs hyllningsutgåva PC8, Bunnahabhains 12-åriga och en 18 årig Caol Ila. Den senare kvalar in som en absolut favorit bland Islay-destillerierna.
Och även om whiskyn hjälper till att förbättra upplevelsen så är det bara att varmt rekommendera den här delen av Skottland för sin egen del. Kargt, dramatiskt och vacker. Spännande fågelliv också. En då och då värmande vårsol gjorde också sitt till förstås – medan snön tydligen vräkte ner därhemma. Nu mellanlandar vi i Göteborg, jobbar undan, tvättar och packar om för tre veckor i Sydafrika med start nästa vecka.
