Konsten att packa, del 1

Jag älskar att packa. Det går i familjen, tror jag. Där är jag nämligen inte ensam om att finna en särskild förtjusning i en elegant packning. Vare sig det handlar om att packa en resväska, pussla ihop väskor i bagageutrymmet på en bil, eller komprimera en veckas packning till handbagage. Så förstå min förtjusning när jag häromdagen gav mig i kast med att för första gången packa en cykel inför en flygtur. Tid och nogrannhet är avgörande faktorer. I det här fallet tog jag även hjälp av tips och råd från de som redan genomfört den här manövern några gånger. Väsktillverkaren skickade också med en packinstruktion som visserligen behövde modifieras något, men som gav viss vägledning.

Utrustad med en rulle bubbel- respektive skumplast skred jag till verket. Demonteras behövde däck, sadel, trampor och styre, men i övrigt gick ramen ner. Framgaffeln kunde alltså sitta kvar vilket sparar en del tid vid isär- och ihopsättning. Ramen skyddades så gott det var möjligt och däcken placerades i däcksväskor. Det sägs för övrigt att det är en god idé att släppa ut lite luft ur däcken inför själva flygresan, och med nya Michelin Pro 3, så kommer jag nog glatt att följa detta råd.

Till min glädje gick allt ner som det skulle, även om det var väl tajt för wire-fästet vid bakväxeln. Så till nästa utmaning: hur mycket – eller snarare: hur lite – serviceutrustning behövs? En kompaktpump i kolfiber och några luftpatroner åker med tillsammans med extra slangar. Därutöver en liten sats insex-nycklar och en universalnyckel för muttrar. Smörjmedel, däcksavtagare och ekernyckel. I övrigt räknar jag med att kunna få fatt i det jag eventuellt kommer att behöva. Noterade att bromsbeläggen möjligen kan behöva bytas efter en eller ett par rundor i bergen kring Kapstaden, så det blir eventuellt ett serviceingrepp att roa sig med vid poolen i början av nästa vecka.

Mer om traditionell packning ska jag återkomma till om någon dag eller så…

~ av Andreas den februari 26, 2009.